Artikelindeks

SKANDINAVISKA KILLI SÄLLSKAPET
 
      Intresset för äggläggande tandkarpar – som är en riktigare benämning än killis – är tämligen stort i de länder där akvaristik räknas som en fin hobby. Det har medfört att man i många länder har bildat specialföreningar för killiakvarister. Vanligen har syftet varit att sprida kunskap om killis och att verka för att medlemmarna får möjligheter att få tag nya arter. Utöver detta har flera föreningar gjort aktiva insatser för att medverka till att utrotningshotade arter bevaras och skyddas.

I Sverige bildades 1973 Svenska Killi Sällskapet av några intresserade akvarister i trakten av Karlstad. Ungefär samtidigt bildades ett motsvarande sällskap i Danmark, Scandinavian Killifish Association, Scan. Den svenska föreningen SKS växte snabbt och ökade medlemsantalet. Även i Danmark ökade antalet medlemmar om än inte i samma takt. Efter några år fick man där svårigheter med att ge ut medlemsbladet. I slutet av 1977 inledde därför de båda föreningarna ett samarbete, främst för att få ett bättre ekonomiskt underlag för att ge ut ett bra medlemsblad. Efter något år tog vi steget fullt ut och slog samman de båda akvarieföreningarna till en gemensam – Skandinaviska Killi Sällskapet, Scan. I kontakter med motsvarande föreningar i andra länder använder vi det engelska namnet Scandinavian Killifish Association, förkortat Scan.

SKS har fyra punkter på sitt program. Först och främst skall SKS verka för att intresset för killis ökar rent allmänt inom akvariehobbyn. Det sker framför allt genom medverkan i tidskrifter, i första hand tidskriften AKVARIET, och genom föredrag och bildvisningar.

SKS skall också sträva efter att underlätta kontakten mellan medlemmarna. Det sker framför allt genom medlemsbladet, KILLIBLADET, som varje medlem får sig tillsänt. I det ger vi information om arthållning och odling med mera. Där finns också en fisk och ägglista där varje medlem kan annonsera utan kostnad. Medlemsbladet kommer ut i den takt tillgång på material och föreningens ekonomi tillåter. Vi har under senare år kunnat ge ut 4-6 nummer per år.
(Reds anmärkning: Numera utges KilliBladet med 4 nummer/år, och KilliPosten utkommer med 6 nummer/år. Artiklar och färgbilder finns i KilliBladet, medan aktuell information samt Fisk- och ägglistan finns i KilliPosten)

Men SKS arbetar också för att öka antalet arter och stammar som hålls av medlemmarna. Genom SKSs styrelse har vi fått hem många nya arter till de skandinaviska länderna. Medlemmarna har genom medlemsbladet och per telefon och brev fått råd och tips om hur arterna skall skötas.

På en del platser är medlemsunderlaget så pass stort att man har kunnat bilda killiklubbar. Medlemmarna i dem träffas mer eller mindre regelbundet för att prata killis och byta fisk.
     

Pseudepiplatys annulatus
Pseudepiplatys annulatus, en liten, vacker art som kräver viss vana vid killis.
Foto: Alf Persson
 
      För det tredje skall SKS stödja internationellt samarbete när det gäller killis. SKS har kontakt med de flesta killiföreningarna inom och utom Europa och med flera har vi regelbundet utbyte av medlemsblad och annan information. Många artiklar i andra föreningars medlemsblad är av intresse också för oss inom SKS och vi översätter ibland materialet.

Flera av oss inom SKS är också medlemmar i killiföreningar i andra länder och har besökt deras möten. Många har byggt upp ett stort kontaktnät som också kommit SKS till del genom att vi har kunnat ta hem nya arter.

Som fjärde punkt på sitt program har SKS att verka för att utrotningshotade arter bevaras. Det innebär bland annat att vi lägger särskild vikt vid odlandet av sådana arter som är nästan omöjliga att finna i vilt tillstånd.

Under senare år har SKS publicerat artbeskrivningar i medlemsbladet. På sikt kan vi då få fram anvisningar för skötsel och odling av ett stort antal killiarter. Många av de tidigare utgivna medlemsbladen kan köpas genom SKSs styrelse. Då och då gör vi även en inventering av artbeståndet inom SKS och redovisar en sammanställning i medlemsbladet. Där ger vi även uppgift om vem som håller arten i fråga.

Verksamheten inom SKS bygger helt på frivilliga insatser, precis som i andra killiföreningar. I princip har därför varje medlem sitt medansvar för att vårt arbete skall lyckas. Styrelsen har visserligen tagit på sig uppgiften att praktiskt försöka omsätta vårt handlingsprogram i verklighet. Men det innebär inte att någon medlem kan kräva att styrelsen eller andra skall göra mer än han/hon själv gör. Ingen kan kräva service bara för att medlems-avgiften är betald. Den skall medverka till att våra kostnader täcks. Men arbetet sker utan ersättning.