Tips och goda idéer

Här är lite Tips & tricks för dig som är intresserad av killis.

Som du ser är det lite av varje som vi tipsar om.
Här finns allt från hur man gör lekmoppar till yngelfoder och Scheels lösning.

En del sidor visas för alla och andra visas bara för medlemmar.

Har du själv några förslag på vad som skall finnas med här, så skicka ett e-mail till SKS Webmaster, så kommer det med!

 

Anitas opskrift:

 

Moina…på vårt sätt

För tillfället har vi Moina macrocopa i 8 akvarium (12 liters)

Vattnet vi använder till Moinan har en hårdhet på 7 gH (microsiemens cirka 250) och ett pH på cirka 7. Vattnet har fått stå minst ett dygn och har rumstemperatur. Moinan kan vara känslig för klor i vattnet därför är det bra att låta vattnet stå till sig lite innan man använder det. Moinan är även känslig mot överdosering av vattenberedningsmedel typ Aquasafe.

Vi matar Moinan med torrjäst och en knivsudd Sera Micron upplöst i vatten i en flaska som förvars i kylen. Jästlösningen är beräknad att räcka i 3-4 dagar, om man har den längre är risken stor att den blir dålig och att Moinan tar skada av den. Jästen sjunker till botten i flaskan, men är lätt att lösa upp igen genom att skaka lite på flaskan.

För att Moinan skall trivas behöver den ha minst 20 grader i vattnet hela tiden. Vi har 25-27 grader i vattnet och det trivs Moinan mycket bra med. Till och med under somrar med temperaturer på upp till 30 grader har Moinan fungerar hela tiden.

Vi har belysning till våra Moinakulturer och den är tänd cirka 14 timmar per dygn.

Vi har minst 10 posthornssniglar i varje Moinakulturer. Sniglarna hjälper till att hålla en bra vattenkvalité genom att äta upp död Moina och oupplöst jöst. Moinan i sin tur ”betar” på avföringen från sniglarna. Sedan vi började ha sniglar till vår Moina håller kulturerna mycket längre och går inte ner sig lika lätt.

Vi matar med Moina varje dag och då gör vi som så att vi suger ut cirka 2 liter vatten med Moina (3 liter från 20 liters akvariet), samtidigt städas halva bottenytan. Moinan med vatten ges direkt till fiskarna utan att vi silar ifrån Moinan. Man kan om man vill sila Moinan, men vi har inte märkt någon nackdel med att få i vatten från Moinakulturen i akvarierna. När vi har sugit ut så mycket Moina och vatten som vi skall matar vi med jästlösningen och fyller på med ”nytt” vatten. När man har matat Moinan skall vattnet vara svagt mjölkaktigt för att ha börjat klarna dagen efter. Hur mycket av jästlösning man skall ge är helt beroende på hur mycket fart det är i kulturen och det är bara att prova sig fram. Om man ger för mycket av jästlösningen blir vattnet snabbt dåligt och en kultur kan bli fördärvad över en natt.

När en Moinakultur producerar mindre och mindre Moina för var dag är det dags att sätta om den. Det bästa är att ha flera kulturer igång samtidigt för när en kultur går ner sig kan det ske mycket snabbt.

Det finns många olika sätt att odla Moina på, med detta är vad som fungerar för oss.

 Fråga:

Kan man inte strö jästen direkt på ytan istället för att lösa upp den?

Svar:

Vi har provat att göra på det sättet, men resultatet blev att jästen sjönk till botten av akvariet och förorenade vattnet istället för att bli mat till Moinan. Och ja, Moinan dog…

 

Fråga:

Kan man inte lösa upp jästen i en liten burk precis innan man skall mata Moinan?

Svar:

Tidigare gjorde vi på det sättet och det fungerade ibland, när burken var skakad tillräckligt länge så att jästen blev upplöst. Risken att göra så här är att jästen inte blir upplöst utan bra är klumpar som hamnar direkt på botten och förorenar vattnet.

Fråga:

Min Moina luktar mycket. Skall den det?

Svar:

En Moinakultur som är i bra skick luktar inte. Om den börjar lukta har man antagligen gett den för mycket jäst och den börjar surna på botten.

Fråga:

Jag skall åka på semester två veckor. Klarar sig Moinan då? Vi har tillsyn av lägenheten varannan dag…

Svar:

Moinan klarar inte sig inte utan mat under så lång tid. Men eftersom det är så lätt att mata för mycket med jästlösning kan den som tittar till lägenheten mata Moinan med Sera Micron. Man tar en vattenfärgspensel (oanvänd) och doppar i burken med Micron för att sedan skaka av det på ytan i Moinakulturen. På detta sätt överlever Moinan och det brukar vara relativt lätt att få igång den igen när man kommer hem.

Hör av er om ni har några frågor till Anita, e-post: This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Moina

Akvarier med Moina, bemærk hvor uklart vandet er pga regelmæssig fodring, det skal være uklart og det skal dufte lidt

Anitas opskrift :

 

 Vinägersmikro: 
 
Ta 500 ml äppelcidervinäger (ekologisk), 650 ml vatten (gärna vatten som har stått ½-1 dygn), 1 tsk salt och en aning torrjäst (för matbröd). Använd en burk med tätslutande lock så att bananflugor mm. inte kommer in i kulturen. Häll i kulturen, sedan tar det ett par veckor innan den är i full gång. 
 
Det lättaste sättet att mata med vinägersmikron är att ta en mycket finmaskig håv och dra runt lite i burken, dra sedan med håven i en annan burk med vanligt akvarievatten. Sedan är det bara att mata med vinägersmikron, jag brukar hälla i lite av vattnet i varje akvarium som skall ha vinägersmikromikro. När kulturen blir brunsvart måste man sätta om den med en gång, för då dör den snabbt. Jag har två burkar igång för tillfället (bara för säkerhets skull)
 
Förvaras i rumstemperatur.
 
Hör av er om ni har några frågor till Anita, e-post: This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

 

Måske kender du situationen: du har klækket et hold unger og glæder dig til at se dem vokse op og farve ud. Men hvad sker der? Efter nogle dage dør først en, så to, så tre - indtil hele kuldet er endt i fiskehimlen i løbet af få dage. Umiddelbart er der ikke noget at se - de dør bare.

Efter al sandsynlighed er der gået oodinium i kuldet; det kan være svært at se på helt små unger.

Her er, hvad du skal gøre for at redde kuldet:

Så snart du ser mere end én død unge skal du handle. Du etablerer et nyt akvarium med samme vand som i yngelakvariet. Har du anvendt mjukt/blødt vand ved klækningem brug da gerne lidt hårdere vand. Tilsæt et lille fingerdrys kogsalt pr. liter. Fang fiskene op eller hæld dem gennem et net/håv med bunden af nettet/håven nede i vandet. Vend nettet/håven med ynglen ned i det nye akvarium. Du kan gerne fodre i det nye akvarium. Efter ca. et døgn gentaes/upprepas processen: Op med fiskene, nyt akvarium med samme salttilsats (eller lidt mere). Efter yderligere et døgn gentages/ uppreaos processen for tredje gang.

Nu burde fiskene være oodinium-fri og du kan fortsætte som normalt, dvs. sætte dem over i deres opvækstakvarium. Du kan nedtrappe saltkoncentrationen i løbet af de næste vandskift/vattenbyten.

Jeg har reddet flere kuld Nothos på denne måde.

John Rosenstock

Anitas opskrift:

 

 Hyalella 2Hyalella 1

 
 

Hyalella azteca (mexikanska märlkräftor) …

… på vårt sätt

Hålls i akvarium/behållare på 3-30 liter. De trivs bäst i hårdhet och pH på cirka 7, men man kan hålla dem i både hårdare och mjukare vatten om man vill. Temperaturen kan vara 20-26 grader, de tolererar även högre temperatur kortvarigt. 
Ha gärna någon sorts grus eller sand till dem. De behöver inget filter, men om man vill odla mycket Hyalella bör man ha ett filter som ger en långsam rörelse i vattnet. Jag brukar ha lite Najas guadalupensis (guppygräs) till dem, både som de kan äta av och som de kan klättra i. De äter allt från flingfoder, pellets, gurka och trådalger. 
När man skall starta upp kulturen bör man mata mycket försiktigt i början (1-3 gånger i veckan) tills man ser att de börjar föröka sig, då kan man mata mera. För att de skall komma igång snabbare kan man lägga i antingen en tuss trådalger eller lite växter typ hornsärv eller Najas.  
Enklaste sättet att fånga dem är att ta i några skivor gurka och när de sitter på gurkan är det bara att lyfta upp gurkskivan och skaka av Hyalellan i en burk med vatten. Ett annat sätt är att ha små bitar av filtermatta hos dem och ta upp bitarna när man vill mata med Hyalellan. 
När man matar med Hyalella bör man tänka på att de att kan klara sig i ett akvarium med filter och bottenmaterial. Om man tänker odla fiskar på torv bör man inte mata med Hyalella eftersom den kan äta upp äggen i torven. 
Hör av er om ni har några frågor till Anita, e-post: This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.
 

Mexikanske ferskvandstanglopper

Hyalella azteca

Text: Arvid Holst, SKS 190 Bild och redigering: Karsten Keibel, SKS 52

Bragt i Killibladet 2010 no 4

 
For godt et års tid siden fik jeg en flok af disse små krebsdyr. Formålet med dem var at det skulle være en startkultur til produktion af endnu en slags levende foder. Jeg synes de var interessante, og efter at have læst lidt om dem og funderet over hvordan jeg kunne holde og formere dem bedst muligt nåede jeg frem til det følgende.
Jeg undersøger gerne hvordan dyrene holdes. Hvor meget plads, om filtrering er nødvendig osv. Desuden undersøger jeg hvad de lever af. Jeg vil gerne fodre dem med noget der i forvejen er lavet til fisk, da det med en vis rimelighed sikrer, at foder dyrene indeholder de rette vitaminer og mineraler, som fiskene har behov for og ikke selv kan danne.
Til formålet byggede jeg et akvarium der er 40cm langt, 20cm bredt og 30cm højt. Jeg skar en del glasstrimler på 1,5 cm bredde som jeg limede indvendig på de lange sider af akvariet.
Deres formål var dels at enden af dem holder filtersvampen på plads og dels at de skal bære glashylder som kan tages ud efter behov. Glasstrimlernes længde er omtrent 25 af afstanden fra filtersvampen til forruden. Hylderne er lavet af glas hvorpå jeg har limet strimler af filtersvamp af den grove type. Svampenes formål er at fungere som gemmested og yngleplads for tanglopperne. På de nederste to hylder har jeg limet glas kanter hele vejen rundt således at de også fungerer som slamsamler. Slammet kan på den måde fjernes efter behov. For at hylderne kan tages ud har jeg lavet to (halve) hylder til hvert sæt skinner.
Filtersvampen drives som et HMF-filter med luftdrevet stigerør. Stigerøret har jeg lavet af almindelig elektriker. Luftslangen er ført ind gennem et 6mm hul og næsten ned til bunden af røret. Løftehøjden på 30cm giver temmelig meget vand og luftmængden skal derfor reguleres ned efter behov og med en lufthane. I bunden har jeg et tyndt lag grus og vandet er fra hanen. Vandet må gerne have et højt kalkindhold og høj pH-værdi. Så svarer det mest til vandet på tangloppernes hjemsted i Mexico.
Efter alle disse forberedelser er akvariet klar til en startkultur af tanglopperne. Jeg
Lægger dog meget vægt på at akvarievandet er godt modnet. Vandet må gerne være tilsat lidt »brugt akvarievand og akvariet må gerne stå nogle dage før der kommes lopper i.
Nu skal tanglopperne passes. Det vil sige først og fremmest fodres. Jeg bruger grønne foderpiller til Koikarper. Jeg opbløder dem først lidt i vand og trykker luften ud af dem så de går til finder foderet. Normalt passer cirkulationen bunds med det samme. Når pillerne er spist fod- med at foderet ikke flytter sig ret meget, når der jeg lidt flere. Det er dog vigtigt, at der bliver det ligger på bunden, men når man hvirvler op spist op, idet foderrester hurtigt kan fordærve det kan det være en god ide at skrue lidt op for kulturen. Man kan eventuelt med en pind røre lidt, så foderet fordeles godt rundt. lidt rundt i foderresterne så de fordeler sig i ak Temperaturen er vigtig for tangloppernes vitalitet. Si er man ret sikker på, at tanglopperne udviklingstid. Man kan holde mexicanske tanglopper ved ret lave temperaturer, men da går det for langsomt med formeringen. Hvis der skal lidt fart i en kultur skal temperaturen gerne op på 25-26 °C eller mere. Tanglopperne er omtrent 2 måneder om at udvikle sig og i kulturen kan man tydeligt følge med i processen. Først kommer der nogle små prikker på ruderne og hylderne, men efter kort tid kan man observere bittesmå tanglopper, der ligner de voksne på en prik.
Efter et par måneder er kulturen så klar til at blive høstet af. Til det formål bruger jeg en såkaldt killi moppe, altså en moppe lavet af en masse stykker akrylgarn, der er bundet sammen i den ene ende. Moppen lægger jeg i akvariet nogle dage før og når jeg så vil høste tager jeg hele moppen op med et fintmasket net. Moppen er fyldt med tanglopper. Dem skyller jeg af i en lille bøtte med vand. Jeg sier de største tanglopper fra og hælder så resten
Ned i kulturen igen. De små tanglopper er vigtige for at fortsætte kulturen. Hvis kulturen kører rigtig godt kan man også fodre med de små tanglopper. Det er nemlig et rigtig godt foder. Men gør man det for tit, går kulturen i stå.
Det er en oplevelse at se fiskene blive fodret med tanglopper. Lopperne farer ned i bundlaget lige så snart de kommes i akvariet. Og man vil se at fiskene leger bundkiggere i lang tid efter. Ind imellem finder de en loppe og napper den. Man kan se på fiskenes maver at det er et foder, der bekommer dem vel. Det er ikke alle tanglopperne, der bliver spist da de er ret gode til at gemme sig. Det gør ikke så meget da de er gode at have i akvariet til at spise eventuelle foderrester. Og for mange af dem bliver der næppe, det skal fiskene nok sørge for.
Tanglopperne er på den måde med til at holde akvarierne rene. Det er de gode til, de tanglopper er nok som rengøringspatrulje. Indtil videre har jeg ikke opdaget nogen ulemper ved fodring med tanglopper. Og jeg har da også planlagt at lave et par kulturer mere. God fornøjelse.
Spiser nemlig praktisk taget alt. Alger, visne planterester, foder rester. Man kan også se det på kulturbeholderen. Den holdes ren for alger og alt muligt andet. Det slam der er tilbage efter fodringen er langsomt nedbrydeligt detritus, som nemt kan fjernes ved at tage skufferne ud og skylle dem en gang imellem. Skyllevandet er naturligvis også fyldt med tanglopper, som kan sies fra og fodres.
Efter et år har jeg nu en kultur som eder mellem 30 og 40 foderpiller om dagen. Det giver en høst på mere end en spiseske fyldt med tanglopper hver anden dag. Det meste af det går til at fodre de voksne fisk med, men nogle gange bruger jeg også nogle fa tanglopper i de beholdere jeg har med fiskeyngel. Tanglopperne er gode til at spise foderrester og den bakterieslam som næsten altid følger med intensiv fodring med Artemia og Mikroorm i fiskeungerne første levedage. 5-10 tanglopper er nok som rengøringspatrulje.
Indtil videre har jeg ikke oplevet nogen ulemper ved fodring med tanglopper og jeg har da også planlagt at lave et par kulturer mere.
God fornøjelse.
 

- att göra ett högeffektivt filter med hjälp av en kniv!

 


Bild & text: (c) Ricard Hulteke SKS-148 2006-2009
 
Inledning
Jag tänkte visa hur man enkelt gör ett effektivt filter för ett kar utan att det behöver kosta en förmögenhet. Den stora filtervolym/yta man skapar ger gör att effekten/nedbrytningen man får utklassar alla fabrikstillverkade filter med råge. Andra fördelar är till exempel att växtlekarnas yngel och de annuellas torv inte fastnar i filtret. Bra vá? Då kör vi! Smile

 
Material som behövs
•    Kniv, en filékniv fungerar utmärkt!
•    Tumstock etc.
•    Filtermatta  (P10, P20)
•    Pumphuvud
•    Någon form av linjal dina skär blir raka och fina
 


Pump

Som pump valde jag en Micro-Jet som pumpar 0-450l/h. Jag använder personligen denna lösning i 30-70 litersburkar och tycker att kapaciteten räcker gott och väl. Det är verkligen en liten pump som lätt låter sig gömmas i filtermattan även om den bara är 5cm tjock.

          

Arbetets gång

Jag mätte den gavel jag skulle täckas av filtermattan och skar därefter till denna samt delade den på mitten då den 10cm. tjocka mattan var väl tjock. Har du en glasskiva (täckglas) så är det en bra hjälp för raka snitt.



Sedan var det dags att skära ut en hålighet för pumpen. När det var klart så fanns bara en sak att
göra, montera kalaset i karet. (om du är noggrann så tvätta ur filtermattan efter att du skurit i den då det blir små rester) Vad tycks?

              

Det färdiga filtret består alltså av en filtermatta som täcker en hel sida av akvariet. I denna skär man ut en hålighet där ett pumphuvud placeras. Som du ser på den övre högra bilden så använder jag karets baksida som filter-del då det passade bättre hos mig än att använda en kortsida vilket man annars också kan tänka sig.

Micro-Jet

För mig är det är viktigt att den pump jag använder dels är liten, dels inte låter så mycket. Efter att ha provat några olika modeller, föll jag för denna, inte minst p.g.a priset (c:a 120SEK) men också för att den är extremt väl anpassad för exempelvis små vattenfall i regnskogsterrarier, vatteninstallationer i trädgården men självklart också för olika akvaristiska samanhang såsom de killiotiska! Smile 
Den fungerar i ett vattendjup på 3½cm! Se själva! (skålen som den pumpar ur är en vanlig pizzasalladsskål)

         
      

Alternativ lösning

Om man hellre vill så kan man driva denna anordning med luftpump och pvc-rör. Jag valde bort detta då mina kar står i en hylla i vardagsrummet. Till sist: jag är inte sponsrad av någon akvariepumpstillverkare Smile utan Du väljer självklart Micro-Jet som jag gjorde, eller Eheim eller vad som helst. Tack för mig!




Lycka till!
Ricard Hulteke SKS-148